Hemma hos Marcus Ericsson i Indianapolis. SportExpressen tog rygg på den svenske racingstjärnan under en dag och kollade bland annat in den klassiska banan Indianapolis Motor Speedway och hans nya lägenhet i downtown.

Ericssons nya liv i USA – med kärleken, Alexandra

INDIANAPOLIS. Marcus Ericsson tvingades banta under åren i formel 1. 

Han mådde dåligt av kraven – och vägde bara 68 kilo. 

– Det är klart att det var både osunt och orättvis, säger Marcus Ericsson i en exklusiv intervju med SportExpressen.
Inför helgens debut i Indyserien väljer racingstjärnan nu att berätta om vikthetsen, mötet med prästen och livet med sin nya flickvän i USA. 

Publicerad 7 mar 2019 kl 18.03

Marcus Ericsson lutar sig över bordet på den mexikanska restaurangen i Indianapolis. Han tar några nachochips och dippar dem i en stark röd sås.

– Nu kan jag äta chips före maten, en lunch mitt i veckan. Det är underbart. Det hade varit helt omöjligt förra året, säger han och ler.

Under sina fem år i formel 1 hamnade Marcus Ericsson i underläge från start på grund av sin vikt. Racerförare är ofta korta och lätta. Ericsson är 180 cm lång.   

– Min längd var ett handikapp i formel 1. Varje extrakilo på bilen kostar tid på banan. Jag pressade hela tiden mig själv för att vara så lätt som möjligt. Det var inte hälsosamt. 

Ericsson bantade ständigt för att inte ge konkurrenterna mer försprång.

– Att behöva tänka på vad man äter precis hela tiden är förstås inte optimalt. Det blir inte jättebra. Jag och många andra i formel 1 har klagat över detta genom åren och till den här säsongen är reglerna ändrade. Nu ska alla väga 80 kilo med hjälm och allt och man lägger på vikt på bilarna så att alla får samma förutsättningar.

Hur hårda var Sauber mot dig i formel 1?

– Det var krav från teamet hela tiden att jag behövde gå ner i vikt. Det är klart att det var både osunt och orättvis. Jag fick vara noga med allt jag åt. Sedan tränade jag hårt. Du måste vara stark för att orka köra racerbil, men jag fick inte bli för stark för då gick jag upp i vikt. Sen var det mentalt jobbigt att ha sådant fokus på vad jag åt hela tiden. Det var små portioner och färre antal måltider. 

Marcus Ericsson har läst om hockeyspelaren Jonathan Hedström som berättat om sina ätstörningar. Marcus klarade sig från det, men medger att han haft det besvärligt.

– Det är så lätt att man blir fokuserad på det där med vikten och då kan det bli farligt. Det är jättebra att man ändrat reglerna i formel 1, bättre sent än aldrig. Även om det är så typiskt att det händer precis när jag lämnar. 

Hur mycket lättare var du förra året?

– Jag var nere på 68 kilo - och jag är 180 cm lång. Det är klart att det inte var sunt. Nu kan jag äntligen äta ordentligt igen. Nu väger jag 75 kilo. Och jag mår bra. Jag tränar fortfarande varje dag - styrka och kondition - och jag tränar hårt. Det är min livsstil. Min tränare Alex Elgh är med mig även här i USA. 

Marcus Ericsson tar några fler chips och ser belåten ut.

Han lever inte längre sin dröm i formel 1.

Han lever en annan dröm - i USA. Som rookie i teamet Arrow Schmidt Peterson Motorsports i Indyracing.

undefined

Svenske racingstjärnan Marcus Ericsson på träning i sin nya indycar-bil.

Foto: Chris Owens.

***

Högkvarteret för Arrow Schmidt Peterson ligger i en oansenlig fabriksbyggnad i en förort till Indianapolis. Marcus Ericsson står vid sin nya bil, som är nedplockad i delar.

Han visar upp sin hjälm i svart och guld, med de klassiska tre kronorna bakpå. En bit bort i lokalen står en racerbil som används för att träna däckbyten. Och stora långtradarna som kör runt bilarna mellan tävlingarna i USA. 

Det känns inte lite lyxigt som i formel 1, där garagen är kliniskt rena och mer liknar laboratorium. 

Men Indianapolis Motor Speedway är imponerande.

Även Marcus Ericsson, som tävlat på många klassiska banor genom åren, är uppenbart uppspelt när vi får en privat guidad tur på den största idrottsanläggningen i världen - med plats för 400 000 åskådare.

Det är så tajt, så många omkörningar och medelhastigheten är 350 km/h

I maj kommer Marcus Ericsson köra det klassiska loppet Indy 500 på den fyra kilometer långa ovalbanan, strax utanför centrala Indianapolis. 

– Det känns oerhört mäktigt. Detta är ett så klassiskt lopp. Jag minns när jag var liten och kollade på Indyracing på tv med pappa och Kenny Bräck vann Indy 500. Nu ska jag själv vara med här... 

För en utomstående kan det verka lite tråkigt att bara köra runt, runt - blir det inte enformigt?

– Många tycker det är den bästa racingen. Det är så tajt, så många omkörningar och medelhastigheten är 350 km/h. Det är väldigt mycket strategi, det gäller att ligga i luftfickor bakom andra. Det gäller att tajma det man gör helt rätt. Det är häftig racing. Adrenalinet pumpar hela tiden och du kan inte slappna av en tiondels sekund. Är du en duktig chaufför, då kommer du snabbt in i det. Jag har genom hela min karriär gillat snabba kurvor, så jag tror det här kommer passa min åkstil

Marcus Ericsson promenerar fram till startlinjen på Indianapolis Motor Speedway.

– Det är en häftig känsla att tänka att här ska jag köra i 350-370 blås.

Han tittar ner på några rader med tegelstenar. Ett minne från gamla tider. När banan byggdes var underlaget runt hela banan just tegelstenar. Här har det körts racerbilar sedan 1909, på ”innerplan” finns både en vanlig racerbana där det har körts formel 1 lopp, en golfbana och naturligtvis ett museum med rader av gamla bilar, som en av de första från 1911.

Tänk att köra en sådan bil här, på tegelstenarna?

– Ja, jäklar. Och den gick i 150 km/h. Det är helt sjukt. Förarna måste ha skakat i kroppen en vecka efteråt. Men vilken plats det här är! Vilken historia! Och vilken anläggning, man fattar inte hur stort det är förrän man kommer hit.

Marcus Ericsson pekar upp mot den enorma huvudläktaren.

– Där sitter folk som haft samma biljetter i sin familj i 50-60 år, folk har följt det här racet i generationer. Det är väldigt coolt. Här i USA pratas det lika mycket om Indy 500 som resten av mästerskapet. Indy 500 en tävling som ingen annan.

Här ska Marcus Ericsson köra Indy 500 i slutet av maj. "Det är en häftig känsla att tänka att här ska jag köra i 350-370 blås.

Foto: MAGNUS NYSTRÖM

SportExpressens Magnus Nyström tillsammans med Marcus Ericsson vid startlinjen på klassiska banan Indianaplis Motor Speedway.

Foto: MAGNUS NYSTRÖM

Marcus Ericsson spanar in segertrofén, som delas ut till vinnaren i klassiska loppet Indy 500. Alla vinnare får sina ansikten graverade på den väldiga pokalen.

Foto: MAGNUS NYSTRÖM

På fabriken hos teamet Arrow Schmidt Peterson visar Marcus upp sin snygga hjälm, där han hedrar hemlandet och visar sin passion för favoritsporten ishockey.

Foto: MAGNUS NYSTRÖM

***

Med sporten följer dock risker. Marcus Ericssons mamma Kerstin har erkänt att hon inte riktigt gillar de snabbaste loppen på ovalbanorna.

– Ja, så är det väl. Men mamma är van. Så det är ingen fara, säger Marcus Ericsson och tillägger: 

– Att kunna behärska det nästan omöjliga, att hantera farten, det är tjusningen. Det här är farligt, men en risk värd att ta.

När man spanar in banan i Indianapolis, museet och den tjusiga trofén med alla vinnares ansikten gjutna på den enorma pokalen, då är det också lätt att tänka på dem som fått sätta livet till.

42 racerförare har dött på Indianapolis Motor Speedway genom åren. Den senaste var Tony Renna, som omkom i samband med tester inför Indysäsongen 2004. 

Indyracing har fler allvarliga olyckor än formel 1. Senaste dödskraschen var när Justin Wilson omkom på Pocono Raceway 2015, tre år tidigare dog Dan Wheldon under ett race i Las Vegas. Det är skakande att se tv-bilderna från den dagen. När alla förstår vad som hänt väljer förarna att hedra sin just avlidne kollega med att köra fem varv i hans ära. 

Marcus Ericsson och Indyracing

Marcus Ericsson, 28, är efter fem år med Caterham och Sauber i formel 1, ny förare i Indyracing i USA, där han kör för teamet Arrow Schmidt Peterson Motorsports.

Marcus gjorde 97 lopp i formel 1, han tog totalt 18 poäng, hans bästa placering var åttonde plats i Australiens GP 2015.

Indyracing består av stadslopp, tävlingar på vanliga racerbanor och sedan ovalbanorna - där det går som snabbast.

Mästerskapet körs i 17 tävlingar med start i Florida den 10 mars och avslutning den 22 september.

De bästa förarna har 20-25 miljoner kronor i årslön. Marcus ligger kring medellönen på fem miljoner kronor per år. Till detta tillkommer bonusar, till skillnad från formel 1. I Indyracing kan förarna tjäna stora pengar för vinst i enskilda race.  

Marcus Ericsson hanterar sitt farliga yrkesliv genom att vara så noggrann som möjligt och inte ta onödiga risker. Han har stor respekt för farten.

Faran är en ständig medpassagerare i den här sporten.

I USA hanterar många det med Guds hjälp.

– Vi hade ett förarmöte nyligen då alla var samlade i ett rum. Plötsligt kom en man in och det blev helt tyst, jag fattade först ingenting, men sen såg jag att alla tittade ner på sina händer och bad till Gud. Vi har en präst med oss på alla race.

Som ”en gammal farbror” i trafiken

När vi lämnar arenan kör Marcus Ericsson en enkel familjebil. Han kör förvånansvärt försiktigt i trafiken. När en ung man, i en betydligt fräckare bil, tränger sig fram är det lätt att tänka på filmen Rush, om Niki Lauda och formel 1 på 70-talet, och den klassiska scenen då Niki är ute och kör med sin blivande fru och får fel på bilen på en öde landsväg. Två män stannar och plockar upp dem, Lauda kör från deras bil och männen i baksätet skriker av förtjusning när han trycker gasen i botten.

När vi parkerar igen kan jag inte låta bli att fråga:

Du var som en försiktig gammal farbror i trafiken, men om du verkligen hade velat - då hade du kunnat göra en Niki Lauda och kört ifrån alla oss andra?

Marcus skrattar och säger att han verkligen gillar filmen Rush och sen svarar han på min fråga:

 – Ja, det hade jag kunnat göra. Även med den här bilen.

undefined

Marcus hemma i lägenheten i centrala Indianapolis. Han bor i samma hus som kollegan Felix Rosenqvist.

Foto: Magnus Nyström

***

Marcus Ericssons lägenhet ligger på 24:e våningen i ett höghus i downtown Indianapolis. Utsikten är bort från centrum, mot en stor motorväg där strömmen av bilar aldrig tar slut.

– Det kostade 10 000 kronor mer i månaden i hyra att ha utsikt åt andra hållet. Men sen gillar jag också det här. Vägen där borta, det är så mycket USA. Jag kan sitta här vid frukost och bara titta på alla bilar, och alla som är på väg någonstans.

USA är bilens förlovade land. Det finns oräkneligt antal sånger, böcker och filmer om att ge sig ut på the highway.

– Jag har alltid gillat USA och det passar mig bra att verkligen få se landet, som jag kommer få göra nu.

Och han är glad att han har sällskap på sin nya resa. Marcus Ericsson är inte singel längre. Flickvännen heter Alexandra Zaitseva, är 23 år, och håller på att utbilda sig till mäklare. Hon pendlar mellan Stockholm och Indianapolis.

Vi kände att det var dags att bli ett par officiellt

Marcus Ericsson bryr sig inte om legendaren Enzo Ferraris ord från förr, då han uppmanade sina förare att undvika seriösa förhållanden eftersom ”kärlek är en fiende till farten”.

– Haha, det där var en annan tid. Då skulle man vara singel och galen och våga så mycket som möjligt. De som vågar för mycket i dag är de som kraschar. De gäller att vara smart, inte galen, säger Marcus och fortsätter:

– Alexandra var här några veckor i januari. Vi har känt varandra länge och träffades genom gemensamma vänner, men nu kände vi att det var dags att bli ett par officiellt och det känns väldigt bra. 

När hon senast var i staden bjöd hon och Marcus landsmannen Felix Rosenqvist, också en svensk rookie i Indycar, på middag. 

– Vi åt svensk mat. Vi gjorde tacos, säger Marcus som trivs förträffligt med sitt nya vardagsliv:

– Det var svårt att ha ett förhållande när jag körde i formel 1 och reste runt i världen hela tiden. Här har jag en bas och sedan är det kortare resor i Nordamerika. Då blir det mer vardagsliv. Alexandra kommer snart tillbaka hit och hon kan plugga en del på distans. 

Är hon intresserad av racing?

– Hon har blivit det mer och mer. 

Är hon orolig för dig?

– Ja, kanske till viss del. Men hon har inte så mycket att välja på nu.  

Marcus Ericsson tror inte alls att han kommer tappa fart, utan att han kommer bli en ännu bättre racerförare, med Alexandra vid sin sida.

– Det är bara positivt, det blir en stabilitet i livet och jag gillar att prata med henne om allt som händer. Men sen kan det vara tufft när det är sport på tv. Hennes föräldrar är från Ryssland och hon hejar alltid på Ryssland när de möter Sverige.

undefined

Marcus är inte längre singel. Flickvännen heter Alexandra Zaitseva, hon utbildar sig till mäklare och pendlar mellan Stockholm och Indianapolis.

Foto: Magnus Nyström

När Marcus Ericsson är själv i lägenheten blir det mycket NHL-hockey.

– Jag kollar nästan varje kväll. Det är skönt att bo här där matcherna spelas normal tid på kvällen, säger Marcus som också blivit god vän med bland andra NHL-svenskarna Oliver Ekman Larsson och Hampus Lindholm.

Även om Marcus Ericsson är en idrottsstjärna med runt fem miljoner kronor i årslön har han ingen fräck sportbil, dyra klockor eller något annan utmärkande som avslöjar hans rikedom och status.

Det jag lägger mest pengar på är resor. Det kan låta konstigt med tanke på hur mycket jag reser ändå. Men jag gillar att komma till nya ställen. Jag gillar upplevelser. Bästa resan hittills var med några kompisar i Australien.

En svensk har vunnit Indy 500, Kenny Bräck 1999. Senare kraschade han svårt i Texas och lade av med racingen. Då var Marcus Ericsson bara elva år, men senare var det Kenny Bräck och Eje Elgh som tillsammans stöttade och hjälpte Marcus fram i motorsporten. Eje Elgh är fortfarande Marcus rådgivare, Kenny Bräck försvann redan före formel 1 och de har numera ingen kontakt med varandra.

Jag har väldigt mycket att tacka Kenny Bräck för

Senast Marcus såg Kenny var det när han tittade på trofén till vinnaren av Indy 500 med alla ansikten.

– Jag har väldigt mycket att tacka Kenny Bräck för. Det var han som fick folk i Sverige att upptäcka Indyracing.

Vad är största skillnaden jämfört med formel 1?

 – Det är väldigt stor skillnad. Bilarna är mycket mindre komplicerade här. Formel 1 är som rymdraketer när det gäller teknologin. Sen är det mycket mer downforce i F1, här sladdar vi omkring mer och i Indy måste man verkligen kämpa sig genom kurvorna. Sen blir det roligare racing eftersom alla kan vinna.

I testerna inför säsongen har Marcus Ericsson hamnat överallt i resultatlistan.

– I andra testet var jag tvåa, sen har jag kommit på 18:e plats, tionde plats och elfte plats. Det roliga med Indy är att du kan vinna ett race och sedan komma på 20:e plats nästa gång. Alla kan vinna, det avgörs av chaufförerna och ingenjörerna som hittar rätt inställningar. Alla har samma förutsättningar, jämfört med formel 1, där bara ett fåtal team kan vinna race.

Hur bra är förarna i Indyracing?

– Jag har stor respekt för dem. Det är många otroligt skickliga förare. Som Scott Dixon som blivit mästare fem gånger och kört här sedan Kennys Bräcks tid. Det finns några fler som varit med lika länge och så några väldigt unga lovande förare.

Du siktar på att vinna race?

 – Självklart. Jag har fått en väldig nytändning. Jag är jättestolt över mina år i formel 1, det var fantastiskt att vara där, men nu får jag chansen att vinna race igen. Det ser jag fram emot. 

Hur har de andra förarna tagit emot dig?

– Här i USA gillar de inte formel 1 så mycket, de är skeptiska mot några som de tycker ofta är dryga och arroganta. Men jag känner mig accepterad i gänget.  

Och så har du en svensk konkurrent, hur känns det?

– Väldigt kul, Felix Rosenqvist och jag körde gokart mot varandra och sedan har vi tagit helt olika vägar hit. 

Det blir prestige mellan er - båda vill vara bäste svensk?

– Det är kul för intresset hemma i Sverige. Men nej, jag känner inte att det är någon Sverige-kamp.

Jodå, det blir det!

– Ja, ja, det förstår jag. Men jag vill komma före alla andra förare, inte bara Felix.

Ingen bitterhet mot Sauber för att du tvingade bort från formel 1?

– Nej, inte alls. Jag är kvar som ambassadör och reservförare. Indycars säsong tar slut i september, formel 1 håller på till december, jag hoppas vara med där en del andra halvan av säsongen och jag vill gärna göra en testdag.   

Men största drömmen just nu är förstås en seger i Indy 500.

– Indy 500-trofén är enda bucklan som får Stanley Cup-bucklan att se liten ut. Förhoppningsvis kommer mitt ansikte finnas där i framtiden...